Semester

Snart bär det av. Väskan är packad och lägeheten är städad i hopp om att inte få några ovälkomna hyresgäster när jag är borta. Det har faktiskt knappt varit någon fara alls med insekter och annat snusk. Här hemma i lägenheten har jag pyttepyttesmå myror, lite badrums-flugor till och från, men annars är det lugnt. Ute ser man en och annan kackerlacka, ödlor och råttor, men så länge de håller sig borta från mitt rum tänker jag inte klaga.

Men som sagt, snart mot flygplatsen, flyger till Saigon, och så tar jag mig norrut till Hanoi under två veckor. Känns riktigt bra.

Glad Påsk och hejsvej på en stund!

plastpåsar

Det måste ju sägas något om dessa plastpåsar, det är helt sjukt vad de matar ut plastpåsar i mataffärerna. Om man handlar typ sex stycken saker i mataffären får man lätt tre stycken påsar att bära detta i. Det är inte så att påsarna packas fulla, utan olika saker läggs i olika påsar. Frukt ligger i en (även om frukten är individuellt förpackad), vatten och mjölk får en egen påse, sushi får en annan och tuggummit får en liten. Eftersom det är de som jobbar i affären som packar har man inte mkt att säga till om heller. På de två månader jag varit här har jag ackumulerat två fulla påsar med påsar, och då återanvänder jag dem så gott det går.

Däremot lär de väl få lite cred för att det faktiskt finns vissa skyltar där det står att man ska tacka nej till påsen och spara på resurserna, detta är mest på små-affärer dock. Verkar väl funka sådär. Jag är väl inte bättre själv heller egentligen, men jag kan nästan se framför mig hur bra det skulle gå om jag bad dem packa allt i en påse.

Det roliga är att det var precis samma sak i Bolivia. Där hade de iofs en kassa-person och en pack-person, så gick ju lite fortare. Här är det bara en person per kassa, och det är inte Flash Gordon som jobbar.

Hänt i veckan

Det har varit lite dåligt med bloggande på sistone. Detta komperseras nu med lite bilder och hänt i veckan (och förra veckan) i snabbformat.

Idag var vi Chatuchak weekend market, en av världens största, och stort var det. Blev en hel del shoppat, billigt billigt. Såhär folktomt var det däremot inte lite senare, blev riktigt trångt i de små gångarna.

Igår var vi en bra bit norr om Bangkok och åt med våra vänner från kontoret. Maten kom i rått format och så fick vi steka den själva. Väldigt gott. Det skvallrades och pratades friskt hela resan och middagen. Nu börjar vi komma dem in på livet såpass att de avslöjar hemligheter om de andra på kontoret och annat intressant om hur thailändare tänker.

Middag i torsdags. Jag lyckades beställa in en tallrik med korv. Äcklig korv till råga på allt. Jag lyckades även äta några av de gröna chili-bitarna (utan att inse att de var chili). Gott?

Middag och födelsedagsfirande förra veckan. Här har vi från vänster: Helen, Thomas, Ou, Eks och Parn.

Och här på utestället Snop, efter middagen. Det är inte svårt att vara kung i baren när en flaska vodka går på nån hundring. Tur för mig att det inte bara var jag som drack. Vi beställde in denna för att göra födelsedagsbarnen glada (eller?). Här kan också observeras mitt ifrivilliga party-trick med ögonbrynen: ett upp och ett ner.

Sist men inte minst lär jag väl förtälja om min otur igår. Lyckades blir utelåst på balkongen klockan mitt i natten. När jag skulle in igen ruckade inte dörren på sig över huvudtaget och jag insåg rätt snabbt att jag inte skulle komma in. Fick därför skrika till en av mina grannar på andra sidan huset. Hon pratade inte engelska, men jag lyckades förmedla mitt budskap med rörelser. Så hon gick och hämtade en vakt som kom upp och pratade med mig genom ett fönster. Dock gick inte heller den konverationen särskilt bra, eftersom hans engelska var typ lika begränsad som min thai. Därför gick han och väckte några av mina grannar, en hel familj (mamma, pappa, dotter) eftersom dottern pratade engelska. Hon sticker ut huvudet genom fönstret och frågar artigt "May i help you?". Så jag förklarade läget för henne och hon sa att de kunde ringa låstjänst. Vilket lät som en ypperlig ide. Typ 30 minuter senare kom låskillen och lyckades bryta sig in efter dyrkning och efter att han båg-filat upp säkerhetsanordningen. En väldig lättnad, men mindre kul var att jag då hade vakten, låskillen och hela den thailändska familjen i min lilla, ostädade lägenhet. Som grädde på moset hade jag nytvättade underkläder hängandes i hela lägenheten, även på gardinstängerna. Kul kul. Jag pungade upp för låskillen, tackade så mkt för hjälpen och sa godnatt.

time flies

Ja se på tusan, snart har vi varit här i två månader, känns som att vi precis kom. Antar det är ett bra betyg för vår vistelse, samtidigt som jag redan börjar känna lite press att hinna med saker och ting innan vi far hem igen.

Exjobbet knatar frammåt i alla fall. Vissa dagar känns allt bra, det flyter på och jag tycker mig se någon slags röd tråd och hur allt kommer knytas ihop. Andra dagar undrar jag vad tusan vi håller på med och ifall vi kommer få ihop det till något vettigt över huvud taget. Men jag har hört att det är lite så det ska vara. Idag var förvirringen rätt total, men imorgon blir det förhoppningsvis klarare igen, så vi kan avsluta veckan på topp. I tisdags hade vi ju även vår första intervju, vilken gick bra, han var där, vi hann ställa nästan alla våra frågor, vi fick bra svar och kommunikationen gick helt okej. Vi har hoppats på tre intervjuer till innan vi tar semester, så att den biten är klar, återstår dock att se om detta går att ordna. Vi får se efter mötet med chefen imorgon.

Imorgon är det även dags för middag och andra trevligheter med våra vänner från jobbet. Ska bli väldans kul, jag hoppas det blir karaoke, vore kul, men jag hoppas även jag hinner intaga en eller två (eller tio) öl innan. Den som lever får se.

Rödskjortorna kämpar på här i staden. Jag har inte sett mkt av dem däremot, en endaste har jag bara sett faktiskt. De håller till i lite andra områden, men igår kom de hitåt (Sukhumvit) när de blodade ner premiärministerns hus. Annorlunda sätt att demonstrera på må jag då säga. Men vi "drabbades" inte av dem då heller. Som sagt, vi har knappt sett dem, inte hört dem eller blivit påverkade, vilket jag får ta som positivt, men lite tråkigt också. Eller iofs, igår när vi var ute och drack en öl på en irländsk pub (st. patricks day) kom det en kille till baren med stor pet-flaska med rött innehåll, såg väldigt mycket ut som blod, och frågade om han fick ställa den i kylskåpet. Konstigt.

keep on walking

i was aiming for the sky
ended up flat on the ground
but once again the sun is rising
i better keep on walking

Salems ord passar bra idag som så många gånger annars. Vi siktade mot skyarna med vår intervju. Vårt intervju-offer behagade inte ens vara där. Nya tag imorgon.

Jag fick istället tillfälle att köpa vietnam-lonely planet, nu jäklar ska här planeras. Om 3 veckor bär det iväg, helt ensammen, kommer bli grymt.

Cirkusen är i stan

Dagarna flyter på här nere i Bangkok. Sedan vi kom hem från Samui har det varit rätt chill. Jobb under veckorna, har inte riktigt förstått hur eller varför, men är för det mesta helt slut när jag väl kommer hem på kvällarna. Bangkok som stad har en tendens att suga musten ur en, allt är väldigt intensivt. Så rätt skönt att stanna hemma och ta det lugnt.

Imorgon har jag och Helen vår första intervju! Stort ögonblick. Finkläderna är efter lite om och men inköpta. Det är nämligen ganska viktigt att ha korrekta kläder på sig när man ska ut och träffa folk. Innan det hela var färdigt kände vi oss båda som jättar i ett lille-putt-land. För det mesta tycker jag allt går väldigt smidigt i den här staden, känner mig inte särskilt annorlunda alls, finns ju väldigt många västerlänningar på de flesta ställen. Sen finns det faktiskt även både långa och tjocka thailändare, så rent tekniskt är vi inte så abnormala i någon mening. Eller nja, medel-thailändaren är ju rätt kort, men ändå. Jaja, för det mesta tycker jag vi smälter in rätt fint, men så finns det dagar då jag känner mig som en cirkus-apa, typ igår. Här motsvarar en XXL typ en svensk M, så för att hitta något får man gå direkt på de stora storlekarna, och vara glad om det finns något som passar. Vilket kan vara nedslående för även den bäste. Och att ha stora fötter verkar vara helt absurt för många, de skrattar oftast när man frågar efter en storlek 40. Jag tror att de menar väl, men de vet inte riktigt hur de ska bete sig när de inte har större, så de skrattar. Och så märker man ibland att vi faktiskt sticker ut, folk går och spanar på oss, och inte på ett oj-kolla-blond-eller-ljus-eller-söt-tjej-sätt utan mer ett oj-kolla-där-ett-ufo-sätt. Jaja, skam den som ger sig. Man kan ju åka och handla på MBK, där är de mer anpassade efter turister och västerlänningar, men där kan man oftast inte prova kläder, och så är det dyrare.

I helgen blir det också lugna gatan. Det är demonstrationer här i staden, så vi har blivit tillsagda att hålla oss här hemma i krokarna. Domen mot förre premiärministern Thaksin kom för någon vecka sedan (för andra gången?) och jag trodde det var pga av detta som de ska demonstrera, fast det verkar vara bara en allmän anti-regerings-demonstation, som de hoppas ska leda till omval. Thaksin är även mannen som har ägt manchester city ifall det ringde någon liten klocka någonstans. Angående domen mot honom har de kommit fram till att han haft lite fuffens affärer för sig och därför kommer rätten kommer beslagta 46 miljoner baht av honom. Typ. Jag är inte helt insatt, men i helgen ska hans änhängare, UDD (United front for Democracy against Dictatorship) a.k.a. de röda tröjorna, demonstrera i alla fall. Vilket tydligen kan bli våldsamt, även om Thaksin uppmuntrar dem att demonstrera a la Ghandi, fredfullt. UDD säger själva att de är 1 miljon personer som kommer till Bangkok och ska demonstrera, på jobbet sa de att det kanske blir 10 000. Vi håller oss borta i alla fall, även om jag är nyfiken att se vad som händer.

Samui

Så var det slut på det roliga. Nu är vi åter i Bangkok efter mini-semestern. Känns både tråkigt och skönt. Helgen har bjudit på lite av varje, kommer nog inte orka skriva om allt, så vi tar en top-fem lista, utan inbördes ordning:

Timbuktu. Det var ju festival när vi var där, och även om den inte riktigt levde upp till mina förväntningar på alla punkter, var Timbuktus konsert riktigt grym. Mina vänner var för trötta så de åkte hem och la sig, dock var den väldigt stora majoriteten av publiken svenne-bananer så jag kände mig varken ensam eller övergiven.

Snorkling. För första gången i mina dar har jag snorklat, och det var riktigt grymt. Nästan lite otäckt vissa gånger för fiskarna kändes så nära. Tyvärr kan jag inte många namn på fiskar så kan inte skryta med vad jag såg, förutom att jag såg en sjö-gurka bajsa, haha. Skämt åsido, väldigt trevligt.

Bungy-hopp. Vet inte riktigt hur idéen poppade upp, men jag hörde att det fanns bungy-hopp på ön, frågade lite i förbi-farten om priset, och sen bokade jag in ett hopp vår sista dag. Och det var as-häftigt. Jag var lite rädd där ett tag, men sen stängde jag av hjärnan och körde på bara. Nu har jag fått mersmak.

Kvälls-dopp. Efter bungy-hoppet gick vi ner på stranden på kvällen och badade en sista gång. Det hade blåst upp lite så det var rätt vågigt, och vi kom dit precis när solen gått ner, så månen lyste jättefint och vi lekte som små barn i vågorna. Kuuuul.

Banan-pannkaka. Behöver jag säga något mer? Gott! Problemet var bara att hitta försäljarna, de flyttade runt, runt med sina små vagnar.

Som alltid var det ju även saker som var mindre bra under resans gång, så det är väl inte mer än rättvist att ta med dem också. Dock har jag bara två dåliga, botten-två:

Solbränd. Jag smorde, jag smorde och jag smorde solkräm innan och under dagen när vi snorklade. Jag skyddade mig med sjal och handduk under båtfärden, och hade t-shirt på mig under det andra snorkel-tillfället. Tror ni det räckte? Min hy är så svensk att jag bli galen. Blev tok-röd på ryggen och rumpan, gör fortfarande ont.

Bussresorna. 10 timmars nattbuss ner, och innan det ca 2 timmars taxi-färd, vilket vi inte hade räknat med. Vi kom till biljettluckan 3 minuter innan de stängde. Så det var på håret. Resan hem tog ännu längre tid. 11 timmar ungefär, endast 20 minuters stopp för mat. Och under resan fick man inte mkt tugga på. Att röven var (är) röd som ett babian-arsel efter snorklingen gjorde inte saken roligare, inte heller den underbara thailändska underhållning de visade på max-volym under resan.

Summa sumarum: roligt var det. Finns som sagt en massa annat att berätta, kanske tar det en annan gång. Men nu, bilder.

Toa-skylt vid bungyn. Jag lydde inte deras råd, gick bra ändå =)

Det kanske inte direkt syns att det är jag, men det finns även filmbevis. 50 meter högt.

Kändistätt på Samui, här är jag och Thomas med Jason a.k.a. Timbuktu. Idol-Calle var också där (och partade, han fick inte sjunga), men honom lämnade vi i fred.

Tingsek spelade gitarr under Timbuktus spelning, och sjöng lite. Under Hotnights-spelningen spelade han trummor(!).

Lunch-rast under vår snorkel-dag.

Kvällsdoppet. Precis innan vi hoppade i och solen gick ner.

Ja den svenska svetten lackade sannerligen under festivalen. Vackra som få.