Allt har än en ände...

...utom korven för den har två. Haha. Nej det var faktiskt inte kul, men men.

Sista dagen i Bangkok. Känns konstigt, inte så ledsamt utan mest konstigt. Har ju blivit vardag här utan att man hunnit märka, och så ska man hem igen då.

Igår var vi ute och åt middag en sista gång med våra vänner. Mysigt som vanligt. Helen fyllde ju år i lördags också så de hade köpt present till henne, och mig! För framtida födelesedag, jättesött av dem. Idag har jag städat mest hela dagen, och sen hann jag med en manikyr-pedikyr & thaimassage som avslutning. Gött mos!

Jag är så dålig på att skiva fina slutkläms-inlägg. Så vi tar en lista istället, en "kommer sakna" vs. "kommer inte sakna". Tror däremot det kan bli lite tvetydigheter. Vi börjar med det dåliga, och spar det goda till sist:

Kommer inte sakna:
- Doften av unket som kommer över en lite titt som tätt.
- Trafikstockning, typ alltid.
- Pippi och Pappa Deg.
- Kön på tesco.
- Thaimat
- Värme & Svett.

Kommer att sakna:
- Parn, Eggs och Å, sötaste små godingarna på länge. Så snälla, hjälpsamma och roliga.
- Thaimat.
- Shopping
- Värmen.
- Fredagsmys med Helen och Tompa.
- Vänliga Thailändare
- Bio
- Singha

Jaa, hoppas det ger ett någotsånär bra intryck av hur det varit här. Nu måste jag packa färdigt, imorrn klockan 07 skjutsar vår eminente hyresvärd oss till flygplatsen. Hoppas vi kommer dit utan problem.

Hejdå Bangkok, tack för den här tiden, kanske ses vi nån gång i framtiden.

Godbitarna!

svennebananer

Ja vi tog oss ut igår, trots att våra thailändska vänner ställde in vår date eftersom de inte ville gå ut pga oroligheterna. Vi var dock redan påväg när de ringde, så vi resonerade som att vi var ju tvungen att äta iaf. När det var så pass mkt folk ute kändes det inte som att det var någon fara, så vi fortsatte kvällen ändå. Åkte iväg och träffade en annan svensk som vi träffade förra helgen, och hans sällskap bestående av thailänsk flickvän, två danskar och en whaelsare (eller vad tusen de heter). Allt var trevligt till en början, men spårade lite åt alla möjliga håll under kvällens gång. Vissa var bara idioter generellt, och vår svenske vän kunde inte hantera sin sprit så bra. Jaja, händelserikt iaf. Jag och Helen fick skaka rumpa en stund helt ifred, till riktigt bra musik, vilket räckte fint för mig.

Nu är det snack om utegångsförbud här i staden ikväll, lite oklart vilket tid och vilka områden, så vi tar en tidig bio innan vi låser in oss här hemma. Ska bli skönt att åka hem till Sverige snart, även om vi fortfarande inte påverkas nämvärt tycker jag obehagskänslan kryper sig på. Har pågått så länge och eskalerat så pass långsamt att jag vant mig. Men faktum är att en väldans massa människor har dött inte så långt härifrån. Har ju sett en hel del soldater traska runt med sina gevär, då kändes det mest absurt, nu kanske de är där inne och skjuter med dem.

Den thailändske flickvännen som var med igår var väldigt trevlig, mycket trevligare än sin pojkvän, och hon är en av de första thailändare som kunnat tillräckligt bra engelska för att kunna ha en konverstion på en lite högre nivå och faktiskt velat prata om det som händer här. Mycket intressant att höra hennes åsikter.

team B - trevlig flygresa - jotackdu

Första versionen av rapporten änteligen inskickad! Sjukt skönt. Sista timmarna denna eftermiddag kände jag mig mer som en speedad kanin än mig själv. Men, det gör inget, för nu är det färdigt. För denna gång iaf. 1 veckas ledighet-ish innan vi går på rapporten igen.

Sista dagen på kontoret firades först med att vi blev bjudna på lunch, papaya sallad, kyckling och annat gott. Grillad fisk stod också på menyn. Jag hade svårt att dölja min förvåning när en av de traineer som är på kontoret mumsade i sig fisk-ögat. Gott? På eftermiddags-kvisten bjöd vi på munkar. Tydligen stack de andra även hål på den stackars fisken som legat och guppat ett tag. För att han ska kunna simma neråt också. Sist men inte minst, blev det foto-session, väldigt underhållande.

När vi väl var hemma firade vi med några öl på marknaden runt hörnet, men vi spar på resten tills imorrn. Under denna veckas mörket har vi tröstat oss med att på lördag, då får vi gå ut och ha trevligt en sista gång i BKK. Men, vad tror ni händer då? Joo, lite mer bråk i staden. Våra vänner från kontoret sa idag att det är tveksamt om vi kan åka till Khao San Road imorrn. Jaja, på nåt vis ska vi ut och dansa, frågan är hur och var.

Nu, så ska jag sova. Sovmorgon imorrn, underbart.

Durian

Idag var dagen då jag smakade på den Thailändske frukt-kungen, durian a.k.a. pruttfrukten. Den luktar för täskigt helt enkelt, man får t.ex. inte ha den med sig i taxin. Utseendemässigt ser den typ ut som en grön igenkott, utvändigt, det man äter är som gula små avlånga klumpar. Hur som haver, studen var kommen, jag åt en liten bit, och det smakade, *trumvirvel*, precis som det luktar... snusk! Verkligen ingen favorit, och då var ändå detta den fina sortens durian, dubbelt så dyr jämfört med den billigare varianten. Denna skulle man heller inte få så dålig andedräkt av, men jag har rapat durian hela eftermiddagen. Kul att prova, men jag äter mycket hellre alla de andra (goda) thai-frukterna. Nu när regn-perioden har kommit säljs det frukt i överflöd till billiga priser. Jag tröstäter rambutan i min exjobbsstress.

Nu är det två intensiva dagar kvar, jag och Helen kör nu även kvällsjobb, vilket tar lite på orken. Känns lite som i tenta-p, humöret växlar, upp som en sol, ned som en pankaka.

För övrigt är kostymen hämtad, finfin blev den, och packningen är provvägd, verkar vara lugna puckar.

Vojne vojne

Vilken skitdag.

Bara denna vecka kvar innan vi ska lämna in första versionen av slutrapporten. Myyycket kvar att göra. Förstår inte hur det ska gå ihop, och både jag och Helen var rätt måndags-irriterade idag. Då är det superkul att sitta och diskutera parametrar och allmänna detaljer. Eller? Vi fick även besked från Sveriges Ingenjörer om stipendiet vi sökt, och det blev inget där inte. Och varmt som i satan är det, 40 grader idag och fuktigt. Jag börjar svettas efter 1 minut utomhus, efter 5 minuter vill jag helst hem och duscha. Tur att vårt kontor och mitt hem är luftkonditionerat säger jag. Käre hjärtanes. För att spä på ytterligare kan jag även förtälja att jag var och klippte förra veckan. Hårtvättningen tog längre tid än klippningen. Enough said tror jag. Han våldtog mitt hår, och nu vet jag inte hur det ska kunna bli bra igen. Och hur det ska bli med packningen på vägen hem har jag ingen aning om heller, jag tror jag har på tok för mycket grejer. Men vi la se. Nu funkar tydligen vågen på Tesco igen så jag ska prov-packa och väga någon kväll.

Positivt är dock att jag hunnit med två provningar på kostymen, och så har jag beställt två skjortor. Eller blusar som min favorit-kompis i butiken påpekade. Hahaha, hur skulle det se ut? Om en kvinna använde en mans-skjorta? Nej bevare mig väl.

Ja ni hör ju hur gammal jag börjar bli, klagar som en gammal tant. Imorrn ska bli en bra dag. Det har jag bestämt.

It's a man's world

Nu är BTS:en äntligen tillbaka på normala tider, alltså den går till 24 istället för 20, vilket den gjort i dryg vecka nu. Inte för att jag egentligen förstått varför de stängde tidigare till att börja med, har ju varit lugnt nu ett tag. Jag har lite tappat orken att följa med i svängarna, verkar vara lugnt. Jag och Helen kom precis tillbaka från Siam Square och MBK, för att komma därifrån behöver man gå lite genom rödingarnas läger för att komma till BTS:en. De verkar ha det rätt chill; tittar på storbilds-tv med tal från ledarna, spelar musik och säljer röda skjortor (ja faktiskt). Detta är visserligen i utkanten av deras ockuperade område, men om man sätter det i förhållande till aftonbladet-reporten som stod och skrek som att han vore i värst krigsinfernot, när han var inne hos rödingarna, är det lite komiskt.

Hur som haver. Igår var jag och Thomas och beställde kostymer hos skräddare. Var en annorlunda upplevelse. Som kvinna, i sällskap av man, blev jag rätt irriterad. Det var ju inte direkt så att de tilltalade mig och erbjöd mig grejer, nejnej. Det var "sir, sir, kolla på det här och vill du ha såhär?" Jag fick mer eller mindre avbryta och säga "Jag vill ha det här". Även om det var jag som skötte större delen av prisförhandlingarna (no offense Thomas =), var det Thomas de skakade hand med när vi hade bestämt. Irriterande? Nejdå, jag är ju bara kvinna, klart att karlarna måste få bestämma här i världen. När han insåg att vi faktiskt inte var varken gifta eller tillsammans, bemötte han mig väl med lite mer respekt, men ändå. Jag orkade dock inte bli alltför arg, och jag tror det kommer bli en fin kostym. Det blir kjol, byxor och jacka. Får se om jag lyckas deala till mig några billiga skjortor när vi åker och provar på fredag. Sen är det bara att hoppas att jag får tillfälle att använda den snart.

Undra sa flundran...

...om den stackars firren på jobbet är vid liv efter helgen. En av fiskarna har tappar orienteringen lite verkar det som. Har han flutit upp och ner i flera dagar nu. Med jämna mellanrum får han ett ryck, simmar runt och försöker återfå sin "normala" position, men sen flyter han upp till ytan med magen uppåt igen. Stackaren.

Igår firade vi valborg på khao san road. Middag, öl och dans. Kul var det, men som vanligt får man betala priset idag. En bio blev det iaf, Agora. Bra film tyckte jag. Får mig att fundera ännu mer på könsroller och jämställdhet. Och med ännu mer menar jag utöver det som kommer från att vara i ett land som Thailand där könsrollerna är så mycket mer framträdande än i Sverige. Lider inte särskilt mycket kan jag väl påstå, men det märks. När vi frågade vår vänner på kontoret vilka egenskaper Thailändare ansåg som bra hos en kvinna, både vad gäller utseende och annat, blev svaret kvinnor som "takes care" om sin karl. För män var det saker som stilig och smart.

Imorrn blir det shopping på chatuchak, vilket jag ser fram emot. Nu ska jag räkna mina slantar och besluta hur mkt jag får spendera, ingen bra ide att ta med sig mer pengar än vad man får göra av med, för då försvinner de på något konstigt vis :). Sen ska jag soooova. Ibland finns det verkligen inget som slår en säng. Typ nu.

byxorna på

Ibland när man åker taxi har taxibilarna informativa "göra-och-icke-göra" bilder på fönsterrutan. Vissa skyltar med att man kan sjunga karaoke, fast det har aldrig hänt, men ändå. Taxin imorse var extra informativ med vad man inte bör göra:

Hur vanligt kan det vara?

Inte heller får du kombinera ditt pruttande med en kaskadspya, helt förståeligt.

Du skall icke idka samlag i min taxi.

Sist men inte minst, ingen mooning. Personligen förstår jag inte vad lite mooning kan göra för skada.

Jag undrar hur dessa skyltar hamnar där de är, var köper man dem? Är de specialdesignade för taxibilar? Utgår från att taxi-chauffören själv får pimpa, för det varierar rätt mkt vilka de har, om de har några över huvudtaget. I sådana fall måste chaffisen från imorse antingen ha bra humor, eller så har han valt att oroa sig för lite annorlunda händelser.

tre veckor kvar idag

Igår var det internationella BitterF**** dagen i Bangkok. Av olika anledningar sög gårdagen riktigt mycket. Så istället för att försöka vara glad tyckte jag riktigt synd om mig själv och var bitter, i princip hela dagen. Dock under förutsättningen att idag skulle vara en glad, bitter-fri dag. Funkade helt okej, jag är på relativt bra humör idag. Relativt är ett typiskt bra exjobbs-ord, säger egentligen ingenting men låter fint. Relativt vad?

I helgen ska det shoppas. Nu har jag nått en gräns att jag nog gärna sätter liv-hanken på spel, bara vi kan göra något, bara vi kan komma ut och göra det vi vill. Nej inte riktigt så drastiskt, men ändå.

Nu, middag på seacon square med våra kontorsvänner.

Frukt...

...har visat sig vara den ideala isbrytaren på kontoret. Har man inget annat att prata om kan man bjuda på en frukt. Man kan egentligen bara börja prata om en random frukt, och fråga sin thailändske vän lite frågor om frukten. Man kan prata om vad den heter, om det är en thailändsk frukt och kanske till och med så att det är kung, drottning, prins eller prinsessa av de thailändska frukterna? För att utveckla konversationen ytterligare kan man fråga hur den växer, vilken säsong den växer och så vidare. Men funkar nog bäst ändå om har ett ex av frukten i fråga, så man kan provsmaka samtidigt. Näst på tur på min lista står kungen, Durian, a.k.a. prutt-frukten. Är man farang och inte har smakat den så har man inte varit i Thailand sägs det. Vi har redan pratat om durian, det är bara provsmakningen som återstår.

Annars så är det måndag och jag trött idag igen. Skrattade mig precis fördärvad åt en statusuppdatering på fejjan, helt i min ensamhet. Synd för er att jag inte är den som hänger ut folk såhär på en blogg. Antagligen var det ändå bara min dåliga humor som spökade.

Jobbigt läge

Jag har fått några hintar om att jag borde uppdatera oftare. Personligen tycker jag att jag varit rätt duktig, men men. Får se om jag kan göra något åt saken.

Helgen har varit lugn, men inte av egen vilja så att säga. Läget trappas upp här i staden, så vi resonerar som så att det är bättre att ta de säkra före det osäkra. Även om jag börjar bli sjukt less på det. De började ju för sjutton för typ sex veckor sedan, redan då blev vi tillsagda att vi skulle hålla oss hemma och inte åka till vissa områden. Nu såhär i efterhand kan man ju säga att det inte hade varit någon fara alls, lite trafik-störningar var väl enda faran. Så för min del börjar det kännas som vargen-pojken-lammen-historien. Men, nu när det varit granat-attacker och premiärministern har gått ut och sagt att de ska mota bort demonstranterna känns det som ett annat läge. Jag förstår då iaf inte hur det är möjligt att få bort dem med fredsliga medel. Imorrn är det måndag iaf, och under veckorna är det fullt möjligt att leva i vår lilla bubbla här borta. Fast känns ändå konstigt att gå runt i de lugna områdena och vara helt ovetande om vad som händer lite längre ner på samma gata. Vi har ju egentligen ingen aning förens vi kommer hem och trycker på datorn.

Summan av kardemumman, jag känner mig inte otrygg på något vis här, och även om jag är less på att inte kunna göra saker på helgerna är jag smart nog att hålla mig borta. Däremot har jag rätt roligt åt aftonbladets artiklar och inslag, käre hjärtanes vad de överdriver. Planer finns på att åka in till demonstrationerna och bli lite lätt skadad, ett skärsår på armen och en smäll på käften kanske, knäppa kort och sen ringa aftonbladet. Lägga fram snyfthistorien om hur rädda vi är, och få mittuppslaget hemma i Sverige. Vore väl något?

Tiden denna helg har ändå fördrivits rätt bra, det som stod på schemat innan var utgång på Khao San Road och amulett-marknad, båda fick ställas in. Men vi fick i oss någon öl i fredags iaf, två biofilmer har jag hunnit med, lite exjobbande och CV-pillande likaså.

rynkig armhåla? dove har lösningen

idag är jag trött. all ork rann ur mig efter att jag satt mig i taxin på vägen hem. men måste hålla igång, ikväll har vi skype-intervju med en amerikan, han verkar ha bra koll på sånt vi behöver veta. så vi mailade, och vips så hade vi en skype-intervju. lite nervös. och imorrnbitti är det skype-möte med vår handledare klockan 06 vår tid. troligtvis är jag inte mycket piggare imorrn med andra ord.

idag köpte jag ny ansiktscreme, min börjar ta slut. fanns typ två eller tre stycken att välja på, som inte var antingen whitening creme eller med SPF 50. hade ju hoppats på lite färg innan hemfärden. det finns även whitening deodorant. har ni hört något så löjligt? iofs finns det även anti-age-deo (både här och i sverige), är ju precis lika sjukt det. vem köper dessa produkter? det övergår mitt förstånd.

förvirring

Dagarna flyter på här i Bangkok igen. De senaste dagarna har vi jobbat, och sen inte gjort så mkt mer. Skönt med vardag igen faktiskt, speciellt när vi har un monton att göra. Blir lite rädd när jag tänker på det, men det är bara att ta en sak i taget och gneta på. Det blir ju inte bättre för att jag stressar upp mig, men det är svårt att undvika ibland. Kan ju inte påstå att saker blivit alls som vi tänkt oss heller. Inte alltid man får det man vill ha och förväntar sig, hur mkt man än påminner, hintar och försöker. Jaja, tur för mig och Helen att vi är power-brudar som fixar biffen ändå :). Så nu har jag accepterat faktum och det är bara att slita på.

Verkligheten hemma i Sverige börjar också göra sig påmind, faktum är att jag inom 2 månader förhoppningsvis har lagt fram exjobbet med gott resultat och fått min examen. Och sen då? Jag har ingen som helst aning om vad jag vill. Vart ska jag bo? Vart ska jag jobba? Vart vill jag jobba? Vart kan jag få ett jobb? När ska jag börja jobba? Vad ska jag söka för jobb? Vad ska jag ha för kläder på mig på en eventuell anställningsintervju? Vilka är mina 3 bra och 3 dåliga egenskaper? Är mitt CV okej eller måste jag pimpa det? Osv, osv... Antar att det bara är att skicka in en massa jobbansökningar och ta det därifrån, men blir lätt att alla frågor kommer på en gång.

Jajusta, rödskjortorna hänger kvar. Häromdagen hade de planer på att röra på sig, mot bank-distriktet och Silom. Då tog armén i med hårdhandskarna och slet fram pansarvagnar, taggtråd och gevärer, så rödingarna gav upp och stannar i sin korsning verkar det som. Helt ärligt har jag tappat orken att hålla mig uppdaterad, verkar inte gå så mkt åt ena eller andra håller. Jag är inte tillräckligt insatt för att hålla med någon sida, jag respekterar dem för att de gör sin röst hörd, men det börjar bli lite tjatigt. En hel del saker som vi inte kan göra längre, även om vardagen här på Onnut är densamma mer eller mindre.

Songkran

Helt underbart barnsligt roligt, Songkran-festivalen är stan. Efter vad som hänt i lördags var vi lite oroliga att det inte skulle firas så mycket, eller att vi inte skulle kunna vara med för att vi borde undvika de områden där det firas. Ack så fel vi hade.

Vi åkte in till MBK och införskaffade oss varsin vattenpistol till att börja med. Därifrån tog vi en tuk-tuk mot Khao San Road och vi hade inte hunnit många meter innan vi fick en stor hink med vatten kastad rakt på oss. Det blev mer och mer vattenkrig mot Khao San Road, sjukt mycket folk som bara matar ut vatten ur hinkar, vattenpistoler, flaskor m.m. Vissa sprutade lite försiktigt med sina små pistoler, andra tömde hinkar med isvatten, och en jävel, han sprutade mig rakt i ögat med en super-vattenpistol så linsen flög all världens väg. Jaja, det var det värt. Till traditionen hör även att man går och kladdar lera/gegga/baby-puder i ansiktet på varandra och önskar gott nytt år. Även om det var krig så skedde det mesta på ett väldigt vänligt vis, när de kladdade lera bad de ibland om ursäkt och ibland tackade de oss. Alla var verkligen på topphumör och jag tror inte jag skrattat så mycket på väldigt länge.

Vi började som sagt kvällen på Khao San Road, samma ställe där sammandrabbningarna var i lördags. Låg blommor och rökelse på vissa ställen, samt att vi såg några sönderskjutna bussar längs vägen. Men ingen som verkade bry sig särskilt. Aningen absurt. Sist vi var på Khao San Road var det i princip 95% faranger (vitingar), nu var det omvänt, stora majoriteten var thailändare. Senare på kvällen åkte vi vidare till ett annat område, RCA, där var det ännu mer folk, ännu mer vattenkrig och ännu mindre faranger.

Andra delar av Bangkok är däremot helt döda. Här där vi bor är det nästan obehagligt öde, jämfört med hur det brukar vara. Alla har åkt hem till sina föräldrar för att fira och hedra sina förfäder. Inne vid Siam Square håller rödsjortorna till så där var det avspärrat och väldigt mycket var stängt.

Vietnam

Vietnam har varit toppenkul. Tänkte inte ge mig in på några större utläggningar om Vietnam i sig, även om det finns mycket att säga om kulturen, människorna och de krig som utspelat sig där. Det har varit väldigt intressant att se. Det blir istället bilder och lite kortare om vad jag hittade på för något.

Började resan i Ho Chi Minh City som sagt. Där gick jag på museum, kollade pagodas i chinatown, såg Cu Chi tunnlarna och strosade runt i staden. Ölen var tokbillig vid små gatubarer där möblemanget bestod av små små plast-stolar vid gatkanten. Vi betalade drygt 25 cent per öl, alltså typ 2 kronor. Hann även med en spontan konsert på Hard Rock Café med en britt och två polacker.

En av många foton på War Remnants Museum som visade effekterna av Agent Orange besprutningarna.

En av ingångarna till Co Chi tunnlarna. Klaustrofobisk som jag är gick jag inte ner i några håligheter eller tunnlar.

Efter storstad och lite kultur längtade jag efter playan och drog till Nha Trang, ca tolv timmar med buss norrut från Ho Chi Minh. Där var det väldigt mkt mer turistigt än vad jag väntat mig. Många nittonåringar där som partade som att de var på chartersemester i Bulgarien. Kort-kort-korta kjolar, öl-bångar och allmän fylla. Jag var inte superimponerad. Satt och pratade med en australiensare när han såg att några killar försökte droga en tjej genom att stoppa något i hennes öl. Hon var helt borta redan innan och hade lämnat ölen på bordet, så dagens goda gärning blev att stoppa henne i en taxi. Hann även med lite playa i Nha Trang, helt okej strand. Sista dagen åkte jag på en snorkel-tur. Fin snorkling, trevlig sällskap och supergod mat i överflöd. Väldigt mysig dag.

Snorkelturen i Nha Trang

Vår guide dukar fram mat

Stranden i Nha Trang, låg och latade mig i en solstol en hel dag.

Efter Nha Trang blev det ytterligare en nattbuss till Hoi An, vilket nog var den finaste staden jag hann se. Den gamla delen av staden var väldigt vacker och perfekt för att bara traska runt i, med klassisk musik ur högtalare som satt lite här och var. På vissa gator var det ingen trafik över huvud taget, bara cyklar, vilket var en trevlig omväxling jämfört med Bangkok och Ho Chi Minh. En av dagarna klev jag upp i ottan och åkte och kollade på ruinerna vid My Son, innan alla andra turister hann dit. Var väldigt fint. Blev lite snorkling i Hoi An också, men tyvärr var själva snorklingen helt värdelös för att vara ärlig. Som tur var åkte vi till en jättefin strand efteråt där vi solade och badade i några timmar.

Jag hade även lite underhållning från ett par som var med på samma snorkel-tur. Han var engelskman och hon var vietnames. Jag såg dem inte gå i vattnet men när jag lessnade på snorklingen (vilket gick fort) så var dom i vattnet. Hon hade på sig flytväst, men inte han. Hon var övertygad om att hon skulle drunkna och skrek och plaskade rätt friskt, medan han försökte "rädda" henne samtidigt som att han gapade och skrek åt henne att hon inte kunde drunkna om hon hade flytväst på sig, utan att hon bara skulle döda honom istället. Självklart var ingens liv i fara, det var bara väldigt komiskt och jag fick bita mig i kinden mer än en gång under dagen.

En av gatorna i gamla kvarteren i Hoi An

Cykeltur vid floden, på väg till stranden som låg några kilometer utanför Hoi An.

Stranden där vi stannade efter snorklingen, finaste stranden jag såg i Vietnam.

Delar av My Son ruinerna

Resan från Hoi An till Hanoi bestod av en nitton-timmars bussresa på den sunkigaste buss jag sett i mina dar. Den var bortom all kritik. Men men. Det gick hyffsat bra, det var en sovbuss (=sängbuss) och jag sov större delarna av resan. På vägen dit träffade jag en tjej vid namn Valerie, och det slutade med att vi delade hotellrum i Hanoi istället för att bo i dorm.

Vi gjorde verkligen vårt bästa för att se något trevligt i Hanoi men staden hade inte mkt att erbjuda egentligen. Det mest kulturella vi gjorde var att gå och se "Water Puppet Show", vilket var kul i typ 15 min. Det var inte särskilt spännande att se dockor plaska runt i en bassäng i en timme. Desto roligare blev det efteråt när vi gav oss på den Hanoianska ölen och försökte övertala andra resenärer att vatten-dockorna var det bästa vi sett i Vietnam. Vi lyckades sådär.

Marknad i Hanoi

Sist men inte minst bokade vi en resa till Halong Bay. Vi hann bara med en "två dagar-en natt" tur. Efter bussresan till hamnen och diverse dispyter med vår guide var vi äntligen på båten och började slappna av. Totalt tror jag vi var 17 stycken på båten, plus personalen. Större delen av gruppen var unga resenärer, men vi hade även äran att ha med två italienska kvinnor. Den äldre av de två kunde inte ett ord engelska men hon var ändå en väldigt bestämd kvinna och pratade italienska med alla, och högt pratade hon. Humor.

Resan var (förutom den italienska damen) väldigt stillsamt till en början, och väldigt vackert. Sen blev det lite bad, efter bad blev det middag och efter middag var det party på taket medan den vietnamesiska personalen underhöll sig själva med karaoke nere i restaurangen. Det var knappt att man fick handla av dem för de var så inne i sitt sjungande. Förutom kaptenen då, som kom upp och snodde en öl och körde några dance moves då och då. I slutändan sov vi även uppe på taket, efter att jag sett på tok för många insekter i vårt rum och vår säng för att vilja sova där. Vaknade när solen stigit upp och hoppade i vattnet igen. Väldigt rofyllt att bara sitta på en båt, bada, dricka öl och snacka skit. Halong Bay var verkligen den bästa avslutningen på resan.

Halong Bay

Bad med tillhörande hopp från båt-taket.

Valerie

Mer Halong Bay...

Häng pa taket.

Slutligen, en ordvits från spanjacken Alejandro, han hade sugit på den bra länge innan någon till slut kommenterade om att Hanoi var en rätt jobbigt stad, inte superfin direkt: "Yes, it's hannoying".

tillbaka till verkligheten

Ja då var det åter till den verkliga världen. Vietnam har varit grymt. Har hunnit med väldigt mycket, och väldigt olika saker. Favoriterna har varit snorkling i Nha Trang och Halong Bay. Och alla roliga människor som jag träffat. Ska försöka få upp lite bilder ikväll kanske. Min gigantiska tvätt-hög känns mer akut just nu.

Och här i Bangkok har det ju definintivt spårat ur. Jag hade inte kollar internet på flera dagar när jag mötte upp med Helen och hon berättar att 20 personer har dött. Riktigt läskigt. Måste ta och läsa lite nyheter och annat och se om vi kan ta oss ut och fira något thailändskt nyår eller hur det blir. Idag känner jag ändå mest för att sitta hemma och uggla.

Ho Chi Minh

Redan 4e dagen har, har gatt sjukt fort. och inga prickar over bokstaverna erbjuds idag.

Ho Chi Minh ar fint, sjuuukt mkt mopeder, tror guiden sa att det finns 4 miljoner stycken idag. Och de aker ju inte en och en, utan snarare fyra och fyra. Kanske vore nagot for vastvarlden, istallet for att aka runt i varsin skitfet bil. Jag akte mopedtaxi igar, aven om jag tankte att jag kanske inte borde, men det gick finfint. De kor lite som de vill har, mot enkelriktat, mot rott, pa fel sida, och det ar ett himla virrvarr av bilar, mopeder, cyklar, cyklos och annat.

Jag har aven varit pa krigsmusem, stadsmuseum och idag var jag och sag Co Chi Tunnels, tunnlar dar vietnameserna gomde sig och bodde nar de krigade mot amerikanerna. Det var valdigt intressant.

Ikvall nattbuss mot Nha Trang.

Semester

Snart bär det av. Väskan är packad och lägeheten är städad i hopp om att inte få några ovälkomna hyresgäster när jag är borta. Det har faktiskt knappt varit någon fara alls med insekter och annat snusk. Här hemma i lägenheten har jag pyttepyttesmå myror, lite badrums-flugor till och från, men annars är det lugnt. Ute ser man en och annan kackerlacka, ödlor och råttor, men så länge de håller sig borta från mitt rum tänker jag inte klaga.

Men som sagt, snart mot flygplatsen, flyger till Saigon, och så tar jag mig norrut till Hanoi under två veckor. Känns riktigt bra.

Glad Påsk och hejsvej på en stund!

plastpåsar

Det måste ju sägas något om dessa plastpåsar, det är helt sjukt vad de matar ut plastpåsar i mataffärerna. Om man handlar typ sex stycken saker i mataffären får man lätt tre stycken påsar att bära detta i. Det är inte så att påsarna packas fulla, utan olika saker läggs i olika påsar. Frukt ligger i en (även om frukten är individuellt förpackad), vatten och mjölk får en egen påse, sushi får en annan och tuggummit får en liten. Eftersom det är de som jobbar i affären som packar har man inte mkt att säga till om heller. På de två månader jag varit här har jag ackumulerat två fulla påsar med påsar, och då återanvänder jag dem så gott det går.

Däremot lär de väl få lite cred för att det faktiskt finns vissa skyltar där det står att man ska tacka nej till påsen och spara på resurserna, detta är mest på små-affärer dock. Verkar väl funka sådär. Jag är väl inte bättre själv heller egentligen, men jag kan nästan se framför mig hur bra det skulle gå om jag bad dem packa allt i en påse.

Det roliga är att det var precis samma sak i Bolivia. Där hade de iofs en kassa-person och en pack-person, så gick ju lite fortare. Här är det bara en person per kassa, och det är inte Flash Gordon som jobbar.

Hänt i veckan

Det har varit lite dåligt med bloggande på sistone. Detta komperseras nu med lite bilder och hänt i veckan (och förra veckan) i snabbformat.

Idag var vi Chatuchak weekend market, en av världens största, och stort var det. Blev en hel del shoppat, billigt billigt. Såhär folktomt var det däremot inte lite senare, blev riktigt trångt i de små gångarna.

Igår var vi en bra bit norr om Bangkok och åt med våra vänner från kontoret. Maten kom i rått format och så fick vi steka den själva. Väldigt gott. Det skvallrades och pratades friskt hela resan och middagen. Nu börjar vi komma dem in på livet såpass att de avslöjar hemligheter om de andra på kontoret och annat intressant om hur thailändare tänker.

Middag i torsdags. Jag lyckades beställa in en tallrik med korv. Äcklig korv till råga på allt. Jag lyckades även äta några av de gröna chili-bitarna (utan att inse att de var chili). Gott?

Middag och födelsedagsfirande förra veckan. Här har vi från vänster: Helen, Thomas, Ou, Eks och Parn.

Och här på utestället Snop, efter middagen. Det är inte svårt att vara kung i baren när en flaska vodka går på nån hundring. Tur för mig att det inte bara var jag som drack. Vi beställde in denna för att göra födelsedagsbarnen glada (eller?). Här kan också observeras mitt ifrivilliga party-trick med ögonbrynen: ett upp och ett ner.

Sist men inte minst lär jag väl förtälja om min otur igår. Lyckades blir utelåst på balkongen klockan mitt i natten. När jag skulle in igen ruckade inte dörren på sig över huvudtaget och jag insåg rätt snabbt att jag inte skulle komma in. Fick därför skrika till en av mina grannar på andra sidan huset. Hon pratade inte engelska, men jag lyckades förmedla mitt budskap med rörelser. Så hon gick och hämtade en vakt som kom upp och pratade med mig genom ett fönster. Dock gick inte heller den konverationen särskilt bra, eftersom hans engelska var typ lika begränsad som min thai. Därför gick han och väckte några av mina grannar, en hel familj (mamma, pappa, dotter) eftersom dottern pratade engelska. Hon sticker ut huvudet genom fönstret och frågar artigt "May i help you?". Så jag förklarade läget för henne och hon sa att de kunde ringa låstjänst. Vilket lät som en ypperlig ide. Typ 30 minuter senare kom låskillen och lyckades bryta sig in efter dyrkning och efter att han båg-filat upp säkerhetsanordningen. En väldig lättnad, men mindre kul var att jag då hade vakten, låskillen och hela den thailändska familjen i min lilla, ostädade lägenhet. Som grädde på moset hade jag nytvättade underkläder hängandes i hela lägenheten, även på gardinstängerna. Kul kul. Jag pungade upp för låskillen, tackade så mkt för hjälpen och sa godnatt.

time flies

Ja se på tusan, snart har vi varit här i två månader, känns som att vi precis kom. Antar det är ett bra betyg för vår vistelse, samtidigt som jag redan börjar känna lite press att hinna med saker och ting innan vi far hem igen.

Exjobbet knatar frammåt i alla fall. Vissa dagar känns allt bra, det flyter på och jag tycker mig se någon slags röd tråd och hur allt kommer knytas ihop. Andra dagar undrar jag vad tusan vi håller på med och ifall vi kommer få ihop det till något vettigt över huvud taget. Men jag har hört att det är lite så det ska vara. Idag var förvirringen rätt total, men imorgon blir det förhoppningsvis klarare igen, så vi kan avsluta veckan på topp. I tisdags hade vi ju även vår första intervju, vilken gick bra, han var där, vi hann ställa nästan alla våra frågor, vi fick bra svar och kommunikationen gick helt okej. Vi har hoppats på tre intervjuer till innan vi tar semester, så att den biten är klar, återstår dock att se om detta går att ordna. Vi får se efter mötet med chefen imorgon.

Imorgon är det även dags för middag och andra trevligheter med våra vänner från jobbet. Ska bli väldans kul, jag hoppas det blir karaoke, vore kul, men jag hoppas även jag hinner intaga en eller två (eller tio) öl innan. Den som lever får se.

Rödskjortorna kämpar på här i staden. Jag har inte sett mkt av dem däremot, en endaste har jag bara sett faktiskt. De håller till i lite andra områden, men igår kom de hitåt (Sukhumvit) när de blodade ner premiärministerns hus. Annorlunda sätt att demonstrera på må jag då säga. Men vi "drabbades" inte av dem då heller. Som sagt, vi har knappt sett dem, inte hört dem eller blivit påverkade, vilket jag får ta som positivt, men lite tråkigt också. Eller iofs, igår när vi var ute och drack en öl på en irländsk pub (st. patricks day) kom det en kille till baren med stor pet-flaska med rött innehåll, såg väldigt mycket ut som blod, och frågade om han fick ställa den i kylskåpet. Konstigt.

keep on walking

i was aiming for the sky
ended up flat on the ground
but once again the sun is rising
i better keep on walking

Salems ord passar bra idag som så många gånger annars. Vi siktade mot skyarna med vår intervju. Vårt intervju-offer behagade inte ens vara där. Nya tag imorgon.

Jag fick istället tillfälle att köpa vietnam-lonely planet, nu jäklar ska här planeras. Om 3 veckor bär det iväg, helt ensammen, kommer bli grymt.

Cirkusen är i stan

Dagarna flyter på här nere i Bangkok. Sedan vi kom hem från Samui har det varit rätt chill. Jobb under veckorna, har inte riktigt förstått hur eller varför, men är för det mesta helt slut när jag väl kommer hem på kvällarna. Bangkok som stad har en tendens att suga musten ur en, allt är väldigt intensivt. Så rätt skönt att stanna hemma och ta det lugnt.

Imorgon har jag och Helen vår första intervju! Stort ögonblick. Finkläderna är efter lite om och men inköpta. Det är nämligen ganska viktigt att ha korrekta kläder på sig när man ska ut och träffa folk. Innan det hela var färdigt kände vi oss båda som jättar i ett lille-putt-land. För det mesta tycker jag allt går väldigt smidigt i den här staden, känner mig inte särskilt annorlunda alls, finns ju väldigt många västerlänningar på de flesta ställen. Sen finns det faktiskt även både långa och tjocka thailändare, så rent tekniskt är vi inte så abnormala i någon mening. Eller nja, medel-thailändaren är ju rätt kort, men ändå. Jaja, för det mesta tycker jag vi smälter in rätt fint, men så finns det dagar då jag känner mig som en cirkus-apa, typ igår. Här motsvarar en XXL typ en svensk M, så för att hitta något får man gå direkt på de stora storlekarna, och vara glad om det finns något som passar. Vilket kan vara nedslående för även den bäste. Och att ha stora fötter verkar vara helt absurt för många, de skrattar oftast när man frågar efter en storlek 40. Jag tror att de menar väl, men de vet inte riktigt hur de ska bete sig när de inte har större, så de skrattar. Och så märker man ibland att vi faktiskt sticker ut, folk går och spanar på oss, och inte på ett oj-kolla-blond-eller-ljus-eller-söt-tjej-sätt utan mer ett oj-kolla-där-ett-ufo-sätt. Jaja, skam den som ger sig. Man kan ju åka och handla på MBK, där är de mer anpassade efter turister och västerlänningar, men där kan man oftast inte prova kläder, och så är det dyrare.

I helgen blir det också lugna gatan. Det är demonstrationer här i staden, så vi har blivit tillsagda att hålla oss här hemma i krokarna. Domen mot förre premiärministern Thaksin kom för någon vecka sedan (för andra gången?) och jag trodde det var pga av detta som de ska demonstrera, fast det verkar vara bara en allmän anti-regerings-demonstation, som de hoppas ska leda till omval. Thaksin är även mannen som har ägt manchester city ifall det ringde någon liten klocka någonstans. Angående domen mot honom har de kommit fram till att han haft lite fuffens affärer för sig och därför kommer rätten kommer beslagta 46 miljoner baht av honom. Typ. Jag är inte helt insatt, men i helgen ska hans änhängare, UDD (United front for Democracy against Dictatorship) a.k.a. de röda tröjorna, demonstrera i alla fall. Vilket tydligen kan bli våldsamt, även om Thaksin uppmuntrar dem att demonstrera a la Ghandi, fredfullt. UDD säger själva att de är 1 miljon personer som kommer till Bangkok och ska demonstrera, på jobbet sa de att det kanske blir 10 000. Vi håller oss borta i alla fall, även om jag är nyfiken att se vad som händer.

Samui

Så var det slut på det roliga. Nu är vi åter i Bangkok efter mini-semestern. Känns både tråkigt och skönt. Helgen har bjudit på lite av varje, kommer nog inte orka skriva om allt, så vi tar en top-fem lista, utan inbördes ordning:

Timbuktu. Det var ju festival när vi var där, och även om den inte riktigt levde upp till mina förväntningar på alla punkter, var Timbuktus konsert riktigt grym. Mina vänner var för trötta så de åkte hem och la sig, dock var den väldigt stora majoriteten av publiken svenne-bananer så jag kände mig varken ensam eller övergiven.

Snorkling. För första gången i mina dar har jag snorklat, och det var riktigt grymt. Nästan lite otäckt vissa gånger för fiskarna kändes så nära. Tyvärr kan jag inte många namn på fiskar så kan inte skryta med vad jag såg, förutom att jag såg en sjö-gurka bajsa, haha. Skämt åsido, väldigt trevligt.

Bungy-hopp. Vet inte riktigt hur idéen poppade upp, men jag hörde att det fanns bungy-hopp på ön, frågade lite i förbi-farten om priset, och sen bokade jag in ett hopp vår sista dag. Och det var as-häftigt. Jag var lite rädd där ett tag, men sen stängde jag av hjärnan och körde på bara. Nu har jag fått mersmak.

Kvälls-dopp. Efter bungy-hoppet gick vi ner på stranden på kvällen och badade en sista gång. Det hade blåst upp lite så det var rätt vågigt, och vi kom dit precis när solen gått ner, så månen lyste jättefint och vi lekte som små barn i vågorna. Kuuuul.

Banan-pannkaka. Behöver jag säga något mer? Gott! Problemet var bara att hitta försäljarna, de flyttade runt, runt med sina små vagnar.

Som alltid var det ju även saker som var mindre bra under resans gång, så det är väl inte mer än rättvist att ta med dem också. Dock har jag bara två dåliga, botten-två:

Solbränd. Jag smorde, jag smorde och jag smorde solkräm innan och under dagen när vi snorklade. Jag skyddade mig med sjal och handduk under båtfärden, och hade t-shirt på mig under det andra snorkel-tillfället. Tror ni det räckte? Min hy är så svensk att jag bli galen. Blev tok-röd på ryggen och rumpan, gör fortfarande ont.

Bussresorna. 10 timmars nattbuss ner, och innan det ca 2 timmars taxi-färd, vilket vi inte hade räknat med. Vi kom till biljettluckan 3 minuter innan de stängde. Så det var på håret. Resan hem tog ännu längre tid. 11 timmar ungefär, endast 20 minuters stopp för mat. Och under resan fick man inte mkt tugga på. Att röven var (är) röd som ett babian-arsel efter snorklingen gjorde inte saken roligare, inte heller den underbara thailändska underhållning de visade på max-volym under resan.

Summa sumarum: roligt var det. Finns som sagt en massa annat att berätta, kanske tar det en annan gång. Men nu, bilder.

Toa-skylt vid bungyn. Jag lydde inte deras råd, gick bra ändå =)

Det kanske inte direkt syns att det är jag, men det finns även filmbevis. 50 meter högt.

Kändistätt på Samui, här är jag och Thomas med Jason a.k.a. Timbuktu. Idol-Calle var också där (och partade, han fick inte sjunga), men honom lämnade vi i fred.

Tingsek spelade gitarr under Timbuktus spelning, och sjöng lite. Under Hotnights-spelningen spelade han trummor(!).

Lunch-rast under vår snorkel-dag.

Kvällsdoppet. Precis innan vi hoppade i och solen gick ner.

Ja den svenska svetten lackade sannerligen under festivalen. Vackra som få.

långhelg

Väskan är så gott som färdigpackad, ikväll lämnar vi stadsmyllret för stranden och festival. Ska bli väldigt trevligt måste jag säga, har ju inte ens badat (i havet iaf) sen vi kom hit. Skandal. Alla där hemma tror nog att vi har det lökigare än vad vi har här i Bangkok, att vi solar och badar bara för att vi är i Thailand. Sanningen är att vi sliter dom djur (eller?) och man får inte särskilt mkt sol på sig när man sitter inne på kontoret hela dagarna. Så det känns faktiskt som ett välbehövligt break, tror det eller ej =). Ipoden är laddad med Mammas Nya Kille och P3 Dokumentär inför den låååånga bussresan.

Mot Samui. Bring it on.

Äventyr

Söndagkväll i Bangkok och jag är slutkörd efter dagens äventyr. Idag har vi framförallt rännt runt och kollat på än det ena, än det andra. Det var våra arbetskollgor som förstog en dagstur, vilket vi självklart var på. Så vi började dagen med en dryg timmes busstur för att ta oss till andra änden av stan. Bussen var inte den modernaste för att säga det snällt, så det tog inte lång tid för svetten att börja lacka. Väl framme började vi med lunch och sen nobbade vi Grand Palace pga höga inträdeskostnader i dessa dagar innan csn. Istället kollade vi på "reclining buddha", vilken var maffig. Efter lite mer runt-traskande vid Grand Palace (jag fattade aldrig riktigt vad som var vad, men stort område med en massa tempel) tog vi flodbåt norrut. Och efter den båtfärden blev det long-tail-båt ännu längre norrut. Med denna stannade vi på lite olika ställen, gick på marknad, mer tempel, mer mat, thailändska efterrätter och sist men inte minst, matade vi fiskar.

Det har varit jättekul att se allt, och det underlättar verkligen att ha thailändare med sig, det är bara att följa strömmen. Roligaste tyckte nog jag var båt-färden, fanns mycket att titta på runt floden.

Jag har även slagit personligt rekord i hygien idag. Nej man blir sjukt ofräsch av att traska runt i denna värme en hel dag, särskilt när man måste vara relativt påklädd när man ska in i tempel, är man för avklädd får man inte komma in. Flodvatten, avgaser och ofräscha toaletter gör inte saken bättre heller.

Men som sagt, jätterolig dag, fast nu är jag helt slut. Enda anledningen till att jag fortfarande är vaken och sitter här och skriver är att jag väntar på en maskin tvätt. När den är färdig blir det raka vägen i sängen.

Här har ni mig, flöt mest runt hela dagen.

Ett av pit-stoppen längs floden.

I båten, jag med vår komiker från kontoret, en riktig teaterapa.

Reclining Buddha.


Staty.

big mistake

Ojoj vad tiden går. Nu är det redan torsdag, snart helg igen.

Igår var vi ute med våra kära arbetskollegor på middag och bio-date. Vi åt "västerländskt" på Sizzlers, helt okej, men det känns komiskt att betala så mkt pengar för pommes och kött, när jag hellre äter den mycket billigare Thailändska maten. Vi har fått in vanan med middag på food-courten hemmavid nu. Där kostar maten 30-55 baht och är för det mesta väldigt god, även om det står inte på engelska för det mesta, så ibland blir det lite gambling.

Igår fick vi i alla fall möjlighet att fråga om saker vi funderat på. Bland annat redde vi ut hur gammal chefen (och de andra här på kontoret) är egentligen, vi hade gissningstävling förut och det visade sig att jag gissade närmast. Summa summarum ser de generellt yngre ut än vad de är, men det är inte så stor skillnad som man kan tro. Vi har även funderat ett tag på varför de allra flesta Thailändska männen har en lång lill-finger nagel. Jag visste inte ens om det var läge att fråga, men nyfkenheten tog överhanden, och svaret var så pass enkelt att de använder den till divers pillning och klining. Jag blev också informerad om att på onsdagar är det typ sed att inte klippa sig här i Thailand, och att inte klippa naglarna, medan man inte bör raka sig på torsdagar. Varför det var så visste de dock inte, och det verkade inte följas särskilt hårt heller.

Filmen vi såg var "Valentines Day" och måste säga att jag är besviken, den levde sannerligen inte upp till mina förväntningar. Det roligaste var Julia Robers slutkommentar "Big mistake. Big. Huge." Men den hade vi ju redan hört en gång förut, så det kanske säger allt som behöver sägas om filmen egentligen.

Exjobbet

Förra veckan redde jag och Helen äntligen ut vad det är vi ska göra i vårt exjobb egentligen. Fokus kommer att ligga på just absorptionskyla, genererad från avfall. Hur vägen från avfall till absorptionskyla sker bäst ska också undersökas, vi ska jämföra om biogasproduktion och förbränning av denna är att föredra, eller om avfallsförbränning är bättre. Men att undersöka hur absorptionskylan kommer passa in är också en stor del. Så vi har en hel del att bita i. Varför absorptionskyla är att föredra framför kompressionskyla är pga att den är värmedriven istället för eldriven, och av anledningar som jag inte orkar gå in på minskar detta utsläppen av växthusgaser. Att använda sopor som energikälla är resurseffektivt, även om de har mycket att lära om återvinning också, men det är helt klart att föredra jämfört med deponi.

snus-sugen

Snart sex veckor sen jag slutade snusa, men fortfarande jobbigt till och från. Typ idag. Humörsvängningar ja. Kan väl till viss del bero på den konstanta förvirring detta exjobb omges av. Men idag har vi i alla fall diskuterat och rett ut lite saker. Och ännu bättre, snart är det helg. Ikväll är jag sugen på ett glas rödvin, verkar dock inte vara så vanligt med vin här. Vi får se vart det bär av.

För övrigt tror jag att jag vi ska försöka implementera raster här på kontoret, verkar inte vara något de tillämpar. Tur för oss att vi gör lite som vi vill =).

Till veckan ska vi även boka våra biljetter till Ko Samui, vi har planerat en sväng dit i slutet av månaden. Där tänker vi jobba lite på brännan, sola och bada, men även gå på festival, med svenska band (!). Festivalen heter Reearth och skriver såhär om sig själva: "The Reearth festival wants to increase the awareness and promote a better understanding that environmental conservation can be undertaken hand-in-hand with travel." Självklart vill vi stödja detta och ha lite trevligt samtidigt. Sahara Hotnights, Timbuktu mfl kommer dit och spelar.

Några bilder

Vår kontorsbyggnad. Vi sitter på översta våningen i kontoret på hörnet. Eller? Nej just det ja, vi satt på första våningen, utan fönster. Men, det finns faktiskt en utomhuspool i huset, inget jättefancy, men om allt går vägen ska vi få kort så vi kan simma och sola lite efter jobbet.


Hit går vi och äter på luncherna, typ stekt ris eller nåt för 30 baht (ca 6 kr).

Och här sitter vi och jobbar. Observera hur upptagen Helen är.

Idag var alla på kontoret ute och åt tillsammans (även cheferna) eftersom de vunnit något pris, och för att fira vår ankomst (även om jag tivlar på att det sista är sant =). Gott var det iaf.

på kontoret

Som en lite uppföljare från det förra inlägget kan jag berätta att taxi-resan imorse gick strålande. Eller inte. Denne chaufför fick ytterligare en ny karta som vår vän på kontoret fixade till oss igår... med bilder och pilar och allt. Han fick även lite instruktioner från en polis innan vi gav oss iväg. Men ändå körde han åt fanders, och blev tvungen att ringa kontoret till slut. Så dyrt blev det, och lång tid tog det. Men men. Nu har vi lärt oss att säga "höger", "vänster", "rakt fram" och "sväng" på thai, så imorgon kanske det går bättre. Eller ja, jag har egentligen ingen aning om vilken väg man bör åka, men ändå.

Annars är människorna här på kontoret supersnälla och gulliga. Kvalitéen på engelskan är sådär, men de får 5 av 5 toast för goda försök och tålamod. I de flesta fall lyckas vi förstå varandra. Och då är det de vanliga dödliga som jobbar här, cheferna är mest ute och ränner.

Vad gäller jobbande är det till största del förvirring. Jag sitter och läser (eller skummar) artikel efter artikel mestadels. Vårt största problem just nu är nog avgränsningar. Vi tycker allt är intressant och jag känner att jag helst vill reda ut alla möjligheter och frågetecken. Men det kommer vi inte hinna med. För den som inte är informerad kan jag ju upplysa om att vårt exjobb går ut på att undersöka möjligheterna till fjärrkyla från avfallsförbränning, alltså genom absorptionskyla. Jaja, nu ska jag återgå till mina artiklar.

inte lätt när det är svårt

Visade sig vara svårare än vi trott att ta sig till kontoret idag. Första gången vi åkte hit var vi tvungna att prova tre taxis för att hitta någon som visste var kontoret låg. Så vi frågade då efter en bättre beskrivning från dem här på kontoret, för att undvika problem i framtiden. Vi fick därför en liten lapp med en mini-kartan och adressen på thailändska. Men det verkade inte hjälpa. Taxichaffisen imorse försökte prata thai med oss, gick sådär, men han lyckades få fram att han ville ringa numret som stod på vår lapp, så han ringde (från min mobil!) och frågade vart det låg. Sen körde han som en galning, men han lyckades hitta i alla fall. Men det var inte nog med detta. När vi kom fram till hissen i huset (finns en massa annat i samma hus) insåg vi att vi inte visste vilken våning kontoret låg på. Med tanke på att de finns 24 våningar är det inte bara att prova heller, men det var vad vi gjorde. Vi provade typ alla våningar från 3-12, dock inte i ordning, men icke. Så vi gav upp och frågade i receptionen där nere, hon idiotförklarade oss men berättade att det låg på "one-four". Så vi åkte till våning 14, men näe, inte där heller. Tur för oss att vi är lite smarta, bruden menade ""first floor", och där låg det. Tror vi åkte hiss upp och ner i säkert tio minuter. Jaja, vi kom fram iaf, och nu är det lunch snart.

Helgen

Söndagkväll och vips så hade det gått en vecka. Helgen har varit innehållsrik och rolig.

Fredagskväll var vi först ute och käkade mat och drack lite singha. Efter detta utforskade vi bion i Siam Paragon (köpcentrum), och även om vi inte fick biljetter till den filmen vi ville se, var det kul. Konstigast var de 30 minuterna det tog att börja filmen, de visade först trailers i en evighet och sen fick vi resa oss upp och lyssa på nationalsången (tror jag det var iaf) för att hylla kungen.

Helen på restaurangen, observera att riset är format som en nallebjörn

Så på lördagen var vi utvilade och pigga för en heldag i china town. Att beskriva det stället blir svårt, men jag tyckte verkligen om det, även om det var lite panik-framkallande stundvis. Vi svängde av in på en marknad där det var fullproppat med folk och de sålde verkligen allt mellan himmel och jord. Jag prutade för första gången i landet när jag köpte ett armband. Det har för övrigt noterats mycket "första... " under veckan. T.ex. den första tjocka thailändaren (vi trodde inte det fanns så många), första transan, första singhan, osv. I china town fick jag också mina ögonbryn plockade. De satt längs gatan och gjorde sån där tråd-ansikts-hårborttagning. Jag tycker inte själv att jag har ett sådär överdrivet hårigt ansikte så jag bad om endast ögonbrynen, men hon tog ändå en hel del runtom. Tror det eller ej, men det fanns faktiskt en hel del hår att ta bort. Resultat blev bra men det gjort ont som satan. Mycket värre än vaxningen.

Det var inga problem att hitta Helen på marknaden de gången vi kom ifrån varandra=)

Sjukt ful fisk som blev rensad, också på marknaden i China Town

Här blir Helen aningen vackrare när hon också blev tillsnajsad

Lördagkvällen begav vi oss till koh san road där alla back-packers hänger i Bangkok. Jag hade inga förväntningar direkt men det var verkligen knökat med västerlänningar. Vi hade kul och det fyllde väl någon slags funktion men jag kände snabbt att det inte är den delen av bangkok jag kommit för att se.

Idag söndag har jag tagit det rätt chill, åkte in mot centrum och gick på bio igen. Denna gången utan Helen. Kvällen till ära såg jag Avatar i 3D, kände att det var dags, och som alla andra tyckte jag den var jättebra. Att se den 3D var ascoolt.

Imorrn är det åter till business, känns inte jobbigt alls förutom att jag måste kliva upp tidigt.

Vardag

Det har inte gått särskilt många dagar ännu men trots detta har vi ändå kommit in i någon slags vardag. Skönt men självklart lite ospännande. Sanningen är ju dock att vi är här för att jobba, oavsett vad folk tror. Igår kom vi faktiskt igång ordentligt med exjobbet, då vi hade möte med våra handledare Akajate och Prin. De var väldigt trevliga och lättsamma till vår stora glädje. Imorrn ska vi till kontoret igen och presentera vad vi gjort hittills. Innan det ska vi även på en miljö/industri-mässa, ska bli spännande.

I vår nya vardagslunk ingår även träning i vårt fina men lilla gym på bottenvåningen i vårt hus. Maten har varierats lite men den genomgående trenden är billig thailänsk mat. Idag lyckades både jag och Helen beställa väldigt stark mat, det var en rätt smärtsam upplevelse. Men skam den som ger sig. Efter imorgon är det helg och det ska bli skönt.

vax on - vax off

Och så var det den andra dagen i Thailand, vilken vi har tillbringat lite här och var. Större delen strosade vi runt inne på MBK, (jättestort shoppingcenter) där det även shoppades lite. Men faktiskt bara lite, även om det var svårt att hålla sig. Sammanlagt tror jag vi lyckades lokalisera minst 5 svenska sällskap där inne. Jag visste faktiskt inte att Bangkok var såhär svenne-tätt. Jaja.

Men, viktigast av allt nästan, vi vaxade även våra svenska, bleka ben idag. Vi hade sparat ut vinterpälsen bara för att kunna vaxa här nere. Första gången jag vaxat mig offentligt eller vad man säger. När jag var yngre vaxade vi en hel del hemma men det gav aldrig särskilt bra resultat. Detta gick mycket smidigare och gjorde mindre ont. Det enda som saknas nu är lite färg på dem också. Eller så kanske vi ska bleka dem, som de gör här. Finns whitening-lotion på affärerna. Kändes helt absurt först, men är ju egentligen inte konstigare än att vi använder brun-utan-sol och solar solarie. Dock tror jag mina knappt kan bli blekare i dagsläget.

När vi ändå är inne på fåfånga och den biten kan jag ju berätta att mitt hår och denna luftfuktighet inte går hand-i-hand direkt. Fluff är nog enda ordet som beskriver det hela korrekt. Antingen kommer min platt-tång få jobba häcken av sig, eller så får den vila och jag får leva med fluff. Den som lever får se.

Och så lite bilder.

Mitt kök, kylskåp och mikro finns.

Mer av min lägenhet/rum


Marknad typ 5 min från oss där vi åt middag idag

Lumphini Park där vi strosade en sväng idag

Shoppingcentret och en av de fina rosa taxibilar som finns här