förvirring

Dagarna flyter på här i Bangkok igen. De senaste dagarna har vi jobbat, och sen inte gjort så mkt mer. Skönt med vardag igen faktiskt, speciellt när vi har un monton att göra. Blir lite rädd när jag tänker på det, men det är bara att ta en sak i taget och gneta på. Det blir ju inte bättre för att jag stressar upp mig, men det är svårt att undvika ibland. Kan ju inte påstå att saker blivit alls som vi tänkt oss heller. Inte alltid man får det man vill ha och förväntar sig, hur mkt man än påminner, hintar och försöker. Jaja, tur för mig och Helen att vi är power-brudar som fixar biffen ändå :). Så nu har jag accepterat faktum och det är bara att slita på.

Verkligheten hemma i Sverige börjar också göra sig påmind, faktum är att jag inom 2 månader förhoppningsvis har lagt fram exjobbet med gott resultat och fått min examen. Och sen då? Jag har ingen som helst aning om vad jag vill. Vart ska jag bo? Vart ska jag jobba? Vart vill jag jobba? Vart kan jag få ett jobb? När ska jag börja jobba? Vad ska jag söka för jobb? Vad ska jag ha för kläder på mig på en eventuell anställningsintervju? Vilka är mina 3 bra och 3 dåliga egenskaper? Är mitt CV okej eller måste jag pimpa det? Osv, osv... Antar att det bara är att skicka in en massa jobbansökningar och ta det därifrån, men blir lätt att alla frågor kommer på en gång.

Jajusta, rödskjortorna hänger kvar. Häromdagen hade de planer på att röra på sig, mot bank-distriktet och Silom. Då tog armén i med hårdhandskarna och slet fram pansarvagnar, taggtråd och gevärer, så rödingarna gav upp och stannar i sin korsning verkar det som. Helt ärligt har jag tappat orken att hålla mig uppdaterad, verkar inte gå så mkt åt ena eller andra håller. Jag är inte tillräckligt insatt för att hålla med någon sida, jag respekterar dem för att de gör sin röst hörd, men det börjar bli lite tjatigt. En hel del saker som vi inte kan göra längre, även om vardagen här på Onnut är densamma mer eller mindre.