byxorna på

Ibland när man åker taxi har taxibilarna informativa "göra-och-icke-göra" bilder på fönsterrutan. Vissa skyltar med att man kan sjunga karaoke, fast det har aldrig hänt, men ändå. Taxin imorse var extra informativ med vad man inte bör göra:

Hur vanligt kan det vara?

Inte heller får du kombinera ditt pruttande med en kaskadspya, helt förståeligt.

Du skall icke idka samlag i min taxi.

Sist men inte minst, ingen mooning. Personligen förstår jag inte vad lite mooning kan göra för skada.

Jag undrar hur dessa skyltar hamnar där de är, var köper man dem? Är de specialdesignade för taxibilar? Utgår från att taxi-chauffören själv får pimpa, för det varierar rätt mkt vilka de har, om de har några över huvudtaget. I sådana fall måste chaffisen från imorse antingen ha bra humor, eller så har han valt att oroa sig för lite annorlunda händelser.

tre veckor kvar idag

Igår var det internationella BitterF**** dagen i Bangkok. Av olika anledningar sög gårdagen riktigt mycket. Så istället för att försöka vara glad tyckte jag riktigt synd om mig själv och var bitter, i princip hela dagen. Dock under förutsättningen att idag skulle vara en glad, bitter-fri dag. Funkade helt okej, jag är på relativt bra humör idag. Relativt är ett typiskt bra exjobbs-ord, säger egentligen ingenting men låter fint. Relativt vad?

I helgen ska det shoppas. Nu har jag nått en gräns att jag nog gärna sätter liv-hanken på spel, bara vi kan göra något, bara vi kan komma ut och göra det vi vill. Nej inte riktigt så drastiskt, men ändå.

Nu, middag på seacon square med våra kontorsvänner.

Frukt...

...har visat sig vara den ideala isbrytaren på kontoret. Har man inget annat att prata om kan man bjuda på en frukt. Man kan egentligen bara börja prata om en random frukt, och fråga sin thailändske vän lite frågor om frukten. Man kan prata om vad den heter, om det är en thailändsk frukt och kanske till och med så att det är kung, drottning, prins eller prinsessa av de thailändska frukterna? För att utveckla konversationen ytterligare kan man fråga hur den växer, vilken säsong den växer och så vidare. Men funkar nog bäst ändå om har ett ex av frukten i fråga, så man kan provsmaka samtidigt. Näst på tur på min lista står kungen, Durian, a.k.a. prutt-frukten. Är man farang och inte har smakat den så har man inte varit i Thailand sägs det. Vi har redan pratat om durian, det är bara provsmakningen som återstår.

Annars så är det måndag och jag trött idag igen. Skrattade mig precis fördärvad åt en statusuppdatering på fejjan, helt i min ensamhet. Synd för er att jag inte är den som hänger ut folk såhär på en blogg. Antagligen var det ändå bara min dåliga humor som spökade.

Jobbigt läge

Jag har fått några hintar om att jag borde uppdatera oftare. Personligen tycker jag att jag varit rätt duktig, men men. Får se om jag kan göra något åt saken.

Helgen har varit lugn, men inte av egen vilja så att säga. Läget trappas upp här i staden, så vi resonerar som så att det är bättre att ta de säkra före det osäkra. Även om jag börjar bli sjukt less på det. De började ju för sjutton för typ sex veckor sedan, redan då blev vi tillsagda att vi skulle hålla oss hemma och inte åka till vissa områden. Nu såhär i efterhand kan man ju säga att det inte hade varit någon fara alls, lite trafik-störningar var väl enda faran. Så för min del börjar det kännas som vargen-pojken-lammen-historien. Men, nu när det varit granat-attacker och premiärministern har gått ut och sagt att de ska mota bort demonstranterna känns det som ett annat läge. Jag förstår då iaf inte hur det är möjligt att få bort dem med fredsliga medel. Imorrn är det måndag iaf, och under veckorna är det fullt möjligt att leva i vår lilla bubbla här borta. Fast känns ändå konstigt att gå runt i de lugna områdena och vara helt ovetande om vad som händer lite längre ner på samma gata. Vi har ju egentligen ingen aning förens vi kommer hem och trycker på datorn.

Summan av kardemumman, jag känner mig inte otrygg på något vis här, och även om jag är less på att inte kunna göra saker på helgerna är jag smart nog att hålla mig borta. Däremot har jag rätt roligt åt aftonbladets artiklar och inslag, käre hjärtanes vad de överdriver. Planer finns på att åka in till demonstrationerna och bli lite lätt skadad, ett skärsår på armen och en smäll på käften kanske, knäppa kort och sen ringa aftonbladet. Lägga fram snyfthistorien om hur rädda vi är, och få mittuppslaget hemma i Sverige. Vore väl något?

Tiden denna helg har ändå fördrivits rätt bra, det som stod på schemat innan var utgång på Khao San Road och amulett-marknad, båda fick ställas in. Men vi fick i oss någon öl i fredags iaf, två biofilmer har jag hunnit med, lite exjobbande och CV-pillande likaså.

rynkig armhåla? dove har lösningen

idag är jag trött. all ork rann ur mig efter att jag satt mig i taxin på vägen hem. men måste hålla igång, ikväll har vi skype-intervju med en amerikan, han verkar ha bra koll på sånt vi behöver veta. så vi mailade, och vips så hade vi en skype-intervju. lite nervös. och imorrnbitti är det skype-möte med vår handledare klockan 06 vår tid. troligtvis är jag inte mycket piggare imorrn med andra ord.

idag köpte jag ny ansiktscreme, min börjar ta slut. fanns typ två eller tre stycken att välja på, som inte var antingen whitening creme eller med SPF 50. hade ju hoppats på lite färg innan hemfärden. det finns även whitening deodorant. har ni hört något så löjligt? iofs finns det även anti-age-deo (både här och i sverige), är ju precis lika sjukt det. vem köper dessa produkter? det övergår mitt förstånd.

förvirring

Dagarna flyter på här i Bangkok igen. De senaste dagarna har vi jobbat, och sen inte gjort så mkt mer. Skönt med vardag igen faktiskt, speciellt när vi har un monton att göra. Blir lite rädd när jag tänker på det, men det är bara att ta en sak i taget och gneta på. Det blir ju inte bättre för att jag stressar upp mig, men det är svårt att undvika ibland. Kan ju inte påstå att saker blivit alls som vi tänkt oss heller. Inte alltid man får det man vill ha och förväntar sig, hur mkt man än påminner, hintar och försöker. Jaja, tur för mig och Helen att vi är power-brudar som fixar biffen ändå :). Så nu har jag accepterat faktum och det är bara att slita på.

Verkligheten hemma i Sverige börjar också göra sig påmind, faktum är att jag inom 2 månader förhoppningsvis har lagt fram exjobbet med gott resultat och fått min examen. Och sen då? Jag har ingen som helst aning om vad jag vill. Vart ska jag bo? Vart ska jag jobba? Vart vill jag jobba? Vart kan jag få ett jobb? När ska jag börja jobba? Vad ska jag söka för jobb? Vad ska jag ha för kläder på mig på en eventuell anställningsintervju? Vilka är mina 3 bra och 3 dåliga egenskaper? Är mitt CV okej eller måste jag pimpa det? Osv, osv... Antar att det bara är att skicka in en massa jobbansökningar och ta det därifrån, men blir lätt att alla frågor kommer på en gång.

Jajusta, rödskjortorna hänger kvar. Häromdagen hade de planer på att röra på sig, mot bank-distriktet och Silom. Då tog armén i med hårdhandskarna och slet fram pansarvagnar, taggtråd och gevärer, så rödingarna gav upp och stannar i sin korsning verkar det som. Helt ärligt har jag tappat orken att hålla mig uppdaterad, verkar inte gå så mkt åt ena eller andra håller. Jag är inte tillräckligt insatt för att hålla med någon sida, jag respekterar dem för att de gör sin röst hörd, men det börjar bli lite tjatigt. En hel del saker som vi inte kan göra längre, även om vardagen här på Onnut är densamma mer eller mindre.

Songkran

Helt underbart barnsligt roligt, Songkran-festivalen är stan. Efter vad som hänt i lördags var vi lite oroliga att det inte skulle firas så mycket, eller att vi inte skulle kunna vara med för att vi borde undvika de områden där det firas. Ack så fel vi hade.

Vi åkte in till MBK och införskaffade oss varsin vattenpistol till att börja med. Därifrån tog vi en tuk-tuk mot Khao San Road och vi hade inte hunnit många meter innan vi fick en stor hink med vatten kastad rakt på oss. Det blev mer och mer vattenkrig mot Khao San Road, sjukt mycket folk som bara matar ut vatten ur hinkar, vattenpistoler, flaskor m.m. Vissa sprutade lite försiktigt med sina små pistoler, andra tömde hinkar med isvatten, och en jävel, han sprutade mig rakt i ögat med en super-vattenpistol så linsen flög all världens väg. Jaja, det var det värt. Till traditionen hör även att man går och kladdar lera/gegga/baby-puder i ansiktet på varandra och önskar gott nytt år. Även om det var krig så skedde det mesta på ett väldigt vänligt vis, när de kladdade lera bad de ibland om ursäkt och ibland tackade de oss. Alla var verkligen på topphumör och jag tror inte jag skrattat så mycket på väldigt länge.

Vi började som sagt kvällen på Khao San Road, samma ställe där sammandrabbningarna var i lördags. Låg blommor och rökelse på vissa ställen, samt att vi såg några sönderskjutna bussar längs vägen. Men ingen som verkade bry sig särskilt. Aningen absurt. Sist vi var på Khao San Road var det i princip 95% faranger (vitingar), nu var det omvänt, stora majoriteten var thailändare. Senare på kvällen åkte vi vidare till ett annat område, RCA, där var det ännu mer folk, ännu mer vattenkrig och ännu mindre faranger.

Andra delar av Bangkok är däremot helt döda. Här där vi bor är det nästan obehagligt öde, jämfört med hur det brukar vara. Alla har åkt hem till sina föräldrar för att fira och hedra sina förfäder. Inne vid Siam Square håller rödsjortorna till så där var det avspärrat och väldigt mycket var stängt.

Vietnam

Vietnam har varit toppenkul. Tänkte inte ge mig in på några större utläggningar om Vietnam i sig, även om det finns mycket att säga om kulturen, människorna och de krig som utspelat sig där. Det har varit väldigt intressant att se. Det blir istället bilder och lite kortare om vad jag hittade på för något.

Började resan i Ho Chi Minh City som sagt. Där gick jag på museum, kollade pagodas i chinatown, såg Cu Chi tunnlarna och strosade runt i staden. Ölen var tokbillig vid små gatubarer där möblemanget bestod av små små plast-stolar vid gatkanten. Vi betalade drygt 25 cent per öl, alltså typ 2 kronor. Hann även med en spontan konsert på Hard Rock Café med en britt och två polacker.

En av många foton på War Remnants Museum som visade effekterna av Agent Orange besprutningarna.

En av ingångarna till Co Chi tunnlarna. Klaustrofobisk som jag är gick jag inte ner i några håligheter eller tunnlar.

Efter storstad och lite kultur längtade jag efter playan och drog till Nha Trang, ca tolv timmar med buss norrut från Ho Chi Minh. Där var det väldigt mkt mer turistigt än vad jag väntat mig. Många nittonåringar där som partade som att de var på chartersemester i Bulgarien. Kort-kort-korta kjolar, öl-bångar och allmän fylla. Jag var inte superimponerad. Satt och pratade med en australiensare när han såg att några killar försökte droga en tjej genom att stoppa något i hennes öl. Hon var helt borta redan innan och hade lämnat ölen på bordet, så dagens goda gärning blev att stoppa henne i en taxi. Hann även med lite playa i Nha Trang, helt okej strand. Sista dagen åkte jag på en snorkel-tur. Fin snorkling, trevlig sällskap och supergod mat i överflöd. Väldigt mysig dag.

Snorkelturen i Nha Trang

Vår guide dukar fram mat

Stranden i Nha Trang, låg och latade mig i en solstol en hel dag.

Efter Nha Trang blev det ytterligare en nattbuss till Hoi An, vilket nog var den finaste staden jag hann se. Den gamla delen av staden var väldigt vacker och perfekt för att bara traska runt i, med klassisk musik ur högtalare som satt lite här och var. På vissa gator var det ingen trafik över huvud taget, bara cyklar, vilket var en trevlig omväxling jämfört med Bangkok och Ho Chi Minh. En av dagarna klev jag upp i ottan och åkte och kollade på ruinerna vid My Son, innan alla andra turister hann dit. Var väldigt fint. Blev lite snorkling i Hoi An också, men tyvärr var själva snorklingen helt värdelös för att vara ärlig. Som tur var åkte vi till en jättefin strand efteråt där vi solade och badade i några timmar.

Jag hade även lite underhållning från ett par som var med på samma snorkel-tur. Han var engelskman och hon var vietnames. Jag såg dem inte gå i vattnet men när jag lessnade på snorklingen (vilket gick fort) så var dom i vattnet. Hon hade på sig flytväst, men inte han. Hon var övertygad om att hon skulle drunkna och skrek och plaskade rätt friskt, medan han försökte "rädda" henne samtidigt som att han gapade och skrek åt henne att hon inte kunde drunkna om hon hade flytväst på sig, utan att hon bara skulle döda honom istället. Självklart var ingens liv i fara, det var bara väldigt komiskt och jag fick bita mig i kinden mer än en gång under dagen.

En av gatorna i gamla kvarteren i Hoi An

Cykeltur vid floden, på väg till stranden som låg några kilometer utanför Hoi An.

Stranden där vi stannade efter snorklingen, finaste stranden jag såg i Vietnam.

Delar av My Son ruinerna

Resan från Hoi An till Hanoi bestod av en nitton-timmars bussresa på den sunkigaste buss jag sett i mina dar. Den var bortom all kritik. Men men. Det gick hyffsat bra, det var en sovbuss (=sängbuss) och jag sov större delarna av resan. På vägen dit träffade jag en tjej vid namn Valerie, och det slutade med att vi delade hotellrum i Hanoi istället för att bo i dorm.

Vi gjorde verkligen vårt bästa för att se något trevligt i Hanoi men staden hade inte mkt att erbjuda egentligen. Det mest kulturella vi gjorde var att gå och se "Water Puppet Show", vilket var kul i typ 15 min. Det var inte särskilt spännande att se dockor plaska runt i en bassäng i en timme. Desto roligare blev det efteråt när vi gav oss på den Hanoianska ölen och försökte övertala andra resenärer att vatten-dockorna var det bästa vi sett i Vietnam. Vi lyckades sådär.

Marknad i Hanoi

Sist men inte minst bokade vi en resa till Halong Bay. Vi hann bara med en "två dagar-en natt" tur. Efter bussresan till hamnen och diverse dispyter med vår guide var vi äntligen på båten och började slappna av. Totalt tror jag vi var 17 stycken på båten, plus personalen. Större delen av gruppen var unga resenärer, men vi hade även äran att ha med två italienska kvinnor. Den äldre av de två kunde inte ett ord engelska men hon var ändå en väldigt bestämd kvinna och pratade italienska med alla, och högt pratade hon. Humor.

Resan var (förutom den italienska damen) väldigt stillsamt till en början, och väldigt vackert. Sen blev det lite bad, efter bad blev det middag och efter middag var det party på taket medan den vietnamesiska personalen underhöll sig själva med karaoke nere i restaurangen. Det var knappt att man fick handla av dem för de var så inne i sitt sjungande. Förutom kaptenen då, som kom upp och snodde en öl och körde några dance moves då och då. I slutändan sov vi även uppe på taket, efter att jag sett på tok för många insekter i vårt rum och vår säng för att vilja sova där. Vaknade när solen stigit upp och hoppade i vattnet igen. Väldigt rofyllt att bara sitta på en båt, bada, dricka öl och snacka skit. Halong Bay var verkligen den bästa avslutningen på resan.

Halong Bay

Bad med tillhörande hopp från båt-taket.

Valerie

Mer Halong Bay...

Häng pa taket.

Slutligen, en ordvits från spanjacken Alejandro, han hade sugit på den bra länge innan någon till slut kommenterade om att Hanoi var en rätt jobbigt stad, inte superfin direkt: "Yes, it's hannoying".

tillbaka till verkligheten

Ja då var det åter till den verkliga världen. Vietnam har varit grymt. Har hunnit med väldigt mycket, och väldigt olika saker. Favoriterna har varit snorkling i Nha Trang och Halong Bay. Och alla roliga människor som jag träffat. Ska försöka få upp lite bilder ikväll kanske. Min gigantiska tvätt-hög känns mer akut just nu.

Och här i Bangkok har det ju definintivt spårat ur. Jag hade inte kollar internet på flera dagar när jag mötte upp med Helen och hon berättar att 20 personer har dött. Riktigt läskigt. Måste ta och läsa lite nyheter och annat och se om vi kan ta oss ut och fira något thailändskt nyår eller hur det blir. Idag känner jag ändå mest för att sitta hemma och uggla.

Ho Chi Minh

Redan 4e dagen har, har gatt sjukt fort. och inga prickar over bokstaverna erbjuds idag.

Ho Chi Minh ar fint, sjuuukt mkt mopeder, tror guiden sa att det finns 4 miljoner stycken idag. Och de aker ju inte en och en, utan snarare fyra och fyra. Kanske vore nagot for vastvarlden, istallet for att aka runt i varsin skitfet bil. Jag akte mopedtaxi igar, aven om jag tankte att jag kanske inte borde, men det gick finfint. De kor lite som de vill har, mot enkelriktat, mot rott, pa fel sida, och det ar ett himla virrvarr av bilar, mopeder, cyklar, cyklos och annat.

Jag har aven varit pa krigsmusem, stadsmuseum och idag var jag och sag Co Chi Tunnels, tunnlar dar vietnameserna gomde sig och bodde nar de krigade mot amerikanerna. Det var valdigt intressant.

Ikvall nattbuss mot Nha Trang.